Josefiwn

Igår gick jag och la mig alldeles för sent. Tror klockan var runt 1 eller nått innan jag tillslut stängde ner datorn och somnade. Inte så smart med tanke på att jag skulle upp 7 imorse. Så blev det ju såklart inte; strax efter halv åtta pallrade jag mig upp ur sängen och drog iväg till skolan. Jag är ändå ganska stolt över migsjälv som faktiskt inte har missat en enda Sam C lektion, fast de börjar alldeles för tidigt för min smak. Sex timmars sömn kanske inte är så lite ändå, men jag är nog lite känslig på detdär området. Minst 8 timmar behöver jag, helst mer.

Efter lektionen, som förövrigt inte gav mig någonting, så gick jag hem och sov lite till faktikskt. Jag hade ändå inte så mycket annat för mig. Vid 12 tiden gick jag tillbaka till skolan för att möta upp Fia och ta en hudvårdsklass med henne. Hon är hudvårdskonsulent på Mary Kay, och jag funderar nästan också på om jag ska bli det. Idag fick jag prova lite olika produkter för händerna och ansiktet, bland annat en foundation som jag är helt kär i nu. Mitt ansikte och mina händer känns som babyhud, och jag har aldrig haft en foundation som andas lika mycket som den här gör. Synd bara att produkterna ska vara så dyra, jag vet inte om man kommer att få dem sålda?

Jaja, jag får väl fundera lite mer på det. Nu ska jag köra igång arbetet med min Sam C rapport. Ikväll ska jag upp och göra min första träning efter cupen, får väl se hur det går. PUSSPUSS

Hej allihopa, nu är jag tillbaka. Jag har faktiskt inte dött, även om det kanske har verkat så i bloggen på sista tiden. Det har vart lite tight att hinna med att blogga mellan allt julfirande och cupdömande, men nu har det lugnat ner sig så nu ska jag nog kunna uppdatera er lite mer här.

Julen har vart bra, bortsett från julfesten på juldagen som bara bestod av köande och trängsel för 200 spänn. Fett ovärt.

Mellandagarna spenderades med att döma Gorby's cup, som blev ovanligt händelserik. Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Det var riktigt kul att träffa alla domare igen, som vanligt. Jag och Jullan fick döma en herrmatch, det var också kul. Vi gjorde också stora framsteg med det nya rörelsemönstret och utstrålningen på planen. Sen finns det ju alltid inslag som inte är riktigt lika roliga.

Tävlingsledningen och domarkåren hade skilda meningar om huruvida det är okej att träffas på kvällen och ta en öl tillsammans när man ska jobba dagen efter, och det blev väl en hel del diskussioner. Jag orkar inte gå in på alla detaljer heller, men jag tycker att man måste kunna ta ansvar för och avgöra själv vad man kan göra och inte göra för att orka med sin uppgift. Det löste sig i alla fall tillslut, skönt det.

För andra gången i vår domarkarriär fick vi även uppleva fysiska påhopp från spelare, men denhär gången var det Julies tur. Tråkigt att det ska behöva hända, men allt gick bra och det är egentligen mest synd om spelaren. Om jag är rätt informerad väntar en lång avstägning för honom, och även om det han gjorde var det värsta man kan göra inom idrotten så känner jag ändå lite för honom. Han hade inte ilska i ögonen, han var bara förtvivlad.

Vi fick även döma vårt eget lag när de skulle spela en match som från början verkade avgörande, och det var en upplevelse. Det var en tight match och med 7 sekunder kvar att spela stod det 2-2 och det var påväg att bli förlägning när motståndarlaget får frislag framför Faluns mål. Faluns tränare begär timeout, men eftersom jag anser att det andra laget har fördel av att spela bollen väntar jag med att ta timeouten, och självklart blir det mål. Även om jag vet att jag har gjort helt rätt så är det kanske en regel som inte alla känner till, och mina medspelare och tränare är helt hysteriska över att jag inte gett dem timeouten. I deras avgörande match. Det var inte vänliga handskakningar efter den matchen kan jag säga.

Sen gick de ändå vidare på målskillnad och jag fick döma finalen också, som de visserligen förlorade på straffar, men det var nog ändå det bästa som kunde hända för att få dem att inte hata mig för att jag avgjort turneringen åt dem. Nu kanske jag vågar gå på träningarna efter jul trots allt.

Hej allesammans!

Jag har jullov, det är skönt. Fast jag har inte riktigt märkt av det än. I fredags firade jag, Hanna, Lisa och My in jullovet med lite ost, kex, vin och spel. Det var mysigt, men när jag kom hem kunde jag inte sova, av någon okänd anledning. Sov kanske två timmar elelr nått innan det var dags att kliva upp och åka till Borlänge för dagens första dömning, en D3:a. Matchen flöt på bra och på väg tillbaka till Falun passade vi på att hämta mat på Tzatsiki innan vi begav oss upp till Lugnet för en heldag med UDM-dömningar.

Väl där hann vi väl med en 3-4 matcher var innan det började spåra ur. Mitt i F94-finalen gick nämligen brandlarmet i FK, så vi fick springa ut i snöfallet med våra shorts och inneskor. Det tog väl en 20 minuter eller nått innan brandkåren hade kommit och konstaterat att det inte brann, och lyckats stänga av brandlarmet. Men, här kom nästa problem, när brandlarmet gick öppnades rökluckkorna i taket, och eftersom det snöade ute ble hela planen full med vatten och snö, så det var bara att börja moppa av den för att vi skulle kunna fortsätta.

Tillslut lyckades vi ändå spela klart det som återstod av finalen, och i pausen mellan matcherna går larmet IGEN, så det är bara att vänta på att någon händig typ ska komma och stänga av det innan vi kan fortsätta. Och såklart öppnades luckorna även denna gång, så det var bara att torka igen.

Vi hamnade rejält efter i tidsschemat, och som om det inte räckte med två utrymningar, så gick såklart P94-finalen till förlängning och massa krångel med utvisningar efter att två utvisade spelare bestämt sig för att hoppa in på planen när laget gjorde mål. Så får man inte göra, så ytterligare utvisningar på bägge två och massa flummiga regler om vilket straff som ska mätas först och hur man plusar personliga och lagstraff osv osv osv gjorde att vi hamnade ännu mer efter i schemat.

När vi sedan skulle sätta igång sista matchen för dagen var vi så slut i huvudena att vi började spela utan personal i seket. Inte så smart, så det var bara att börja om från början.

21:30 kom jag hem, och då hade vi inte fått någon mat sedan klockan 12 på dagen. Lite sliten blev man. Nu hoppas jag bara på att de fixar duscharna i omklädningsrummen (som sätte igång brandlarmen) till Gorbys cup nästa helg. Annars blir det inte roligt.

PUSS

Jag är hungrig. Nu ska jag gå och äta Thaimat på Ging Thai. gott.

PUSS

Jag sitter och lyssnar på gammal musik, det är lite kul. När jag lyssnar på Gavin DeGraws "Chariot" tänker jag alltid på hur jag och Lisa brukade smyga över till Haraldsbogymnasiet på lunchrasterna i åttan och stå där och hoppas på att Henrik eller Robert i "No Brakes" skulle gå förbi. Helst Henrik dock, för han var snyggast. Vi brukade alltid lyssna på Chariot när vi gick över dit, av någon anledning. Och stackars Elin Färlin som alltid var tvungen att gå med fast hon egentligen bara tyckte att vi var dryga. Fast jag har för mig att det hände rätt ofta att vi faktiskt fick se nån av dem gå förbi???

Ja, jag vet. Det är tragiskt. Men vi var faktiskt sånna på riktigt. Och det här är inte det värsta vi har gjort. Nej, då skulle ni höra berättelserna om alla autografer. Och alla stalksessions. Eller "hej-du-är-snygg-får-jag-ta-på-ditt-hår?" incidenter. Pinsamt såhär i efterhand. Pinsamt då också iochför sig. Men det tar vi en annan dag.

Nu är jag mest pepp på att åka till Liverpool och träffa alla Jim Sturgess-look-a-likes. Kommer bli hur bra som helst.

PUSS