Tänk om, tänk rätt
Usch, jag fick precis ett argt mejl från min svenskalärare. Hon var upprörd för att jag, och typ 10 andra, inte kom på andra halvan av Svenska C lektionen idag. Det var väl ingen vidare start på kursen kan man tycka, speciellt inte eftersom jag och läraren inte har ett gott öga till varandra efter litterärgestaltningskursen.
Grejen var såhär: Vi hade uppstart på kursen idag, och uppstarter på Falu Fri innebär vanligtvis att man tillsammans i gruppen tolkar målen och tillsammans bestämmer arbetsområden och en tidsplanering, end of story. Men nu hade svenskalärarna varit så finurliga så att de hade kommit på att vi skulle göra något annat för omväxlings skull, vilket i och för sig inte är mig emot. Vi började alltså lektionen med att leka lite pinsamma lekar, men det har man ju lärt sig att leva med genom sina skolår. Det går ju tydligen inte att komma ifrån, hur gammal man än blir.
Efter lekarna kom den stora överraskningen, nu hade vi tydligen 20 minuter på oss att skriva ihop ett hyllningstal som vi sedan skulle hålla inför halva gruppen. (Till storyn hör att hela gruppen inkluderade 3 klasser, vi skulle alltså hålla talet inför 1,5 klass, med folk vi inte alls känner eller är bekväma med.) Jag hatar att hålla tal, och jag vet att det är många andra som också känner såhär, och det är jag övertygad om att lärarna också gör. Är det då genomtänkt att börja kursen med att man ska stå upp och hålla ett ointränat tal inför, låt oss säga, 25 pers?
Personligen tycker jag att det hade vart bättre om vi hade börjat med att hålla tal inför mindre grupper, kanske 5-6 pers till att börja med för att sedan utvecklas och våga tala inför större grupper. Nu känns det lite som att vi börjar i fel ände, och man blir bara avskräckt inför vad kursen kommer att innebära.
Sen tycker jag inte heller att det är optimalt att hålla en kurs som ändå innebär så mycket talövning med tre klasser samtidigt, eftersom tal är just ett sådant moment som många tycker är jobbigt, och man kanske behöver mer stöd och hjälp vilket är svårt att få i så stora grupper.
Tänk om, tänk rätt.
Men okej, jag kanske kan hålla med om att det inte är okej att gå ifrån en lektion utan att säga till, men om jag ska vara helt ärlig så vågade jag inte säga att jag inte ville vara med. Då hade hon bara tvingat mig att vara med ändå och jag hade vart tvungen och stå där och hålla detdär jävla talet och rodna och dö av scenskräck. Faktum är faktiskt också att vi inte alls gick ifrån lektionen från första början, utan vi gömde oss, inlåsta på vårt rum, för att ingen skulle komma och leta efter oss. Det kanske inte är mycket bättre, men det kanske ger en bild av hur jobbigt en del människor tycker att det är att hålla tal.
Anyway, imorgon ska jag gå och ta tjuren vid hornen och prata lite med lärarn. Det är nog ingen ide att skriva ett mejl, då kommer jag bara att låta arg och så kommer allt bli mycket värre.
Nu ska jag plugga filosofi. PUSS
Grejen var såhär: Vi hade uppstart på kursen idag, och uppstarter på Falu Fri innebär vanligtvis att man tillsammans i gruppen tolkar målen och tillsammans bestämmer arbetsområden och en tidsplanering, end of story. Men nu hade svenskalärarna varit så finurliga så att de hade kommit på att vi skulle göra något annat för omväxlings skull, vilket i och för sig inte är mig emot. Vi började alltså lektionen med att leka lite pinsamma lekar, men det har man ju lärt sig att leva med genom sina skolår. Det går ju tydligen inte att komma ifrån, hur gammal man än blir.
Efter lekarna kom den stora överraskningen, nu hade vi tydligen 20 minuter på oss att skriva ihop ett hyllningstal som vi sedan skulle hålla inför halva gruppen. (Till storyn hör att hela gruppen inkluderade 3 klasser, vi skulle alltså hålla talet inför 1,5 klass, med folk vi inte alls känner eller är bekväma med.) Jag hatar att hålla tal, och jag vet att det är många andra som också känner såhär, och det är jag övertygad om att lärarna också gör. Är det då genomtänkt att börja kursen med att man ska stå upp och hålla ett ointränat tal inför, låt oss säga, 25 pers?
Personligen tycker jag att det hade vart bättre om vi hade börjat med att hålla tal inför mindre grupper, kanske 5-6 pers till att börja med för att sedan utvecklas och våga tala inför större grupper. Nu känns det lite som att vi börjar i fel ände, och man blir bara avskräckt inför vad kursen kommer att innebära.
Sen tycker jag inte heller att det är optimalt att hålla en kurs som ändå innebär så mycket talövning med tre klasser samtidigt, eftersom tal är just ett sådant moment som många tycker är jobbigt, och man kanske behöver mer stöd och hjälp vilket är svårt att få i så stora grupper.
Tänk om, tänk rätt.
Men okej, jag kanske kan hålla med om att det inte är okej att gå ifrån en lektion utan att säga till, men om jag ska vara helt ärlig så vågade jag inte säga att jag inte ville vara med. Då hade hon bara tvingat mig att vara med ändå och jag hade vart tvungen och stå där och hålla detdär jävla talet och rodna och dö av scenskräck. Faktum är faktiskt också att vi inte alls gick ifrån lektionen från första början, utan vi gömde oss, inlåsta på vårt rum, för att ingen skulle komma och leta efter oss. Det kanske inte är mycket bättre, men det kanske ger en bild av hur jobbigt en del människor tycker att det är att hålla tal.
Anyway, imorgon ska jag gå och ta tjuren vid hornen och prata lite med lärarn. Det är nog ingen ide att skriva ett mejl, då kommer jag bara att låta arg och så kommer allt bli mycket värre.
Nu ska jag plugga filosofi. PUSS
Kommentarer
Trackback