När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Alla mina inlägg slutar som opublicerade utkast nuförtiden, och de som inte slutar så är ofta bara opersonliga och ointressanta. Jag vet inte varför egentligen, kanske för att jag bryr mig för mycket om vad alla som läser ska tycka och tänka. Jag borde starta en ny blogg, som ingen får veta om. Där kunde jag skriva precis hur allt är och känns och allt, men jag vet inte, det kanske tar bort själva syftet med att blogga?
Anyway, imorgon börjar jag jobba. Det blir nog bra. Det är skönt att ha någonting att göra om dagarna, jag orkar inte bara gå hemma och inte göra någonting och känna mig sämst i världen. Ska måla om huset dessutom, så med jobb 7-16 och sedan husmålning blir det inte mycket tid över till någonting alls. Kanske lika bra det.
Och snart snart snart ska jag se på Lasse Lindh. Tills dess får han bo i mina hörlurar:
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra.
Anyway, imorgon börjar jag jobba. Det blir nog bra. Det är skönt att ha någonting att göra om dagarna, jag orkar inte bara gå hemma och inte göra någonting och känna mig sämst i världen. Ska måla om huset dessutom, så med jobb 7-16 och sedan husmålning blir det inte mycket tid över till någonting alls. Kanske lika bra det.
Och snart snart snart ska jag se på Lasse Lindh. Tills dess får han bo i mina hörlurar:
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra.
Kommentarer
Trackback