Sonett
Jag tänkte dela med mig lite av arbeten från Litterär gestaltningskursen.
Skratta inte:(
Sonett
I vinternattens mörker lös du så,
Att själva stjärnorna tycktes blekna.
Med dina ögon värmde du mig då,
En blick som ännu får mig att vekna.
Din hand i min mot främmande länder,
Där vindarna är ljumma natten lång.
Barfotagång längs vidsträckta stränder,
Där havet färgas rött i solnedgång.
Ett trasigt hjärta fann en själsfrände
Och kommer aldrig att brista nått mer
Tillsammans följs vi till världens ände,
Enade i kärlek, vad som än sker.
I nöd och lust kan du lita på mig,
För jag ska aldrig sluta älska dig!
Jag vågar inte ladda upp de andra. Ni kommer bara skratta. :(((((
Kommentarer
Postat av: Erika
Sluta vara så duktig:(
den var jättebra. verkligen.
Trackback