Festivalliv

Jaha, då var det över då. På det hela taget var det en bra festival, men nu är jag superförkyld, har ont i öronen, halsen, näsan och kan knappt prata. Men det är det väl värt antar jag. Det blev inget jobb idag men jag ska försöka pallra mig iväg imorgon, känns så elakt att vara hemma. På torsdag bär det av till Sundsvall och ännu en festivalhelg, får se om det kan hålla samma klass som P&L, och får se om jag kommer att orka hålla igång tre dagar till.

Torsdagen var väl festivalens bottennapp om man ska beskriva det med ett ord. Fick en mindre trevlig överraskning vilket förstörde kvällen lite. Dagens höjdpunkt var ändå Timos konsert som höjde stämningen en aning och också kvalificerar sig till en av festivalens bästa spelningar. Glädjen var total när Lasse Lindh gästade och de körde Kom Kampsång! Mina nya skor gick sönder, men det får det vara värt.

Om Torsdagen var den värsta dagen på länge så var Fredagen den bästa på otroligt länge. Den ligger väldigt högt upp på listan över de bästa dagarna i mitt liv. Kom in till Borlänge vid 17 tiden och förberedde mig för Lasse Lindhs spelning. När vi skulle gå dit hade de av någon mystisk anledning spärrat av stora delar av festivalområdet, så vi kunde inte ta oss fram till scenen där han skulle spela. Efter många om och men lyckades vi hitta en annan ingång och kom precis i tid till spelningen, som var helt underbar. Inte fullt lika mycket ös som på Timos spelning, men det kanske man inte kan kräva heller eftersom han inte är lika stor än. Efter spelningen kom han i alla fall ut och signerade åt alla som ville ha, och efter en stunds trängsel lyckades jag få hans autograf två gånger och en kram och en liten pratstund. Heeeelt sjukt.

När jag fått min dos av Lasse Lindh gick jag iväg en bit för att prata med Hanna i telefon, och vem går förbi? Jo, Timo Räisänen! Erika skriker på mig och jag springer fram till honom och får en kram av honom också. Ingen av oss har en penna på oss så det blir ingen autograf, men jag var glad ändå. Eller ja, jag var väl snarare i extas. Efter det blev det Billie The Vision And The Dancers och en del oväntad uppskattning från ett väldigt oväntat håll. Sen blev det Kent och jag tror vi kom i säng först runt 4.

Lördagen innebar festivalens sista dag och spelningar såsom Johnossi och Håkan Hellström. Jag var rusikgt trött men lyckades ändå klara av hela dagen, och natten. Kom tillbaka till campingen klockan 7 på söndagmorgonen och lyckades sova i två timmar innan det var dags att kliva upp och plocka ner tältet. Tog mig hem med bussen och sov ytterligare ett par timmar. Jag måste bli bättre på att sova nu i veckan om jag ska lyckas bli frisk och pigg till Sundsvall i helgen.

Nu ska jag sova. PUSS

PEACE

Det här blir nog den sista bloggen innan peace and love, om jag inte helt överraskande får jättemycket tid över imorgon kväll. Men troligtvis inte, eftersom jag efter jobbet måste skynda mig hem, duscha, byta om, packa alla grejer till festivalen, åka till borlänge och sätta upp tält och måla campflagga och sen åka hem och lägga mig i princip. Sen blir det en hel dag av jobb till innan det äntligen kör i gång på torsdag. Det kommer bli så jävla kul, och jag kommer att få se Lasse Lindh! (och kanske tillochmed följa med till hans hotellrum, om man ska tro sina drömmar det vill säga..) Fredagen kommer nog bli sjukt tung, eftersom bussen hem från borlänge får halv tre och jag börjar jobba igen klockan sju. Men det är sånt man får ta helt enkelt.

Nästa vecka bär det av till Sundsvall dessutom. WIHU:D

usch, jag är helt sjukt trött. har knappt sovit på två dygn och jobbat som en liten myra. Lika bra att gå och lägga mig nu på en gång.

PUSSSSSSS

Midsommar

Igår var det midsommarafton, och dagen började väl lite traditionellt med midsommarlunch med familijen, för att sedan avslutas med en riktig bullerbymidsommar i Aspeboda. Vi åt mat, tårta, reste midsommarstång, band kransar, plockade blommor, dansade runt midsommarstången osv osv. Innan vi gick och la oss plockade vi dessutom sju sorters blommor och hoppade över sju staket så att vi skulle få drömma om våra framtida livskamrater. Så nu vet jag alltså vem jag kommer att gifta mig med när jag blir stor, om man ska tro Astrid Lindgren alltså. Synd att det inte var Lasse Lindh jag drömde om.

Idag har jag inte gjort något speciellt, målat lite på huset och tagit en promenad, och nu sitter jag här. Skönt med en lugn kväll egentligen. Om man inte blev så jävla intrasslad i sina egna tankar.

Nästa vecka är det i alla fall peace and love. Kommer bli bästa på länge. Jag tänker stå längst fram på Lasse Lindh, Timo Räisänen och Håkan Hellström. Sen är jag nog nästan nöjd.

Så trött på sanningen, behöver en ny

Sådär. Nu har jag slutat för dagen. NU. Klockan är 21:05. Dagen började 05:45 imorgon med uppstigning, frukost osv, för att börja på Anderssons 06:50. Sen har jag städat hela dagen fram till 16:00. Efter det blev det en snabb sväng ner på stan och sen hem och äta och börja måla huset. Nu sitter jag här med lite popcorn och varva ner, lär väl lägga mig om typ en timme om jag ska orka upp imorgon och börja om hela karusellen igen.

Idag fick jag dessutom veta att jag fått MVG i alla kurser jag läst iår. Så jävla skönt.

Men idag var jag tillbaka på ruta ett igen. Ruta noll. Noll Noll Noll. Den där jävla känslan igen. Desperationen. Jag är en återvändsdgränd.

Jag måste komma loss. Jag vill inte. Men jag måste. Nu.

När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta

Alla mina inlägg slutar som opublicerade utkast nuförtiden, och de som inte slutar så är ofta bara opersonliga och ointressanta. Jag vet inte varför egentligen, kanske för att jag bryr mig för mycket om vad alla som läser ska tycka och tänka. Jag borde starta en ny blogg, som ingen får veta om. Där kunde jag skriva precis hur allt är och känns och allt, men jag vet inte, det kanske tar bort själva syftet med att blogga?

Anyway, imorgon börjar jag jobba. Det blir nog bra. Det är skönt att ha någonting att göra om dagarna, jag orkar inte bara gå hemma och inte göra någonting och känna mig sämst i världen. Ska måla om huset dessutom, så med jobb 7-16 och sedan husmålning blir det inte mycket tid över till någonting alls. Kanske lika bra det.

Och snart snart snart ska jag se på Lasse Lindh. Tills dess får han bo i mina hörlurar:

Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
.

Skrajsan

Jag har världens finaste outfit just nu: trasiga strumpbyxor, rutiga knästrumpor, rutig kjol, oversized, trasig, randig tröja, massa fräknar och två hästsvansar. Mitt lag ska nämligen vara utklädda till trasdockor imorgon på aktivitetsdagen. Kommer nog bli riktigt skojigt, frågan är bara om jag kommer att kunna spela brännboll och volleyboll i kjolen, men det ska nog lösa sig.

Idag har jag varit på jobbintro på Anderssons, och det var helt otroligt mycket man skulle komma ihåg. Röd trasa på toaletter, blå trasa på allmänna utrymmen och så vidare. Blir nog lite svårt i början, men det ska nog gå vägen.

Nu ska jag gå och göra klart min outfit. Jag måste lappa tröjan lite och skriva namn på den:D


GRATTIS DANIEL!




I onsdags tog min kära vän Daniel studenten, och igår fyllde han 19 år! Stort Grattis önskar bloggen!
Alla borde gå in på Daniels blogg och skriva grattis:
www.forzadaniel.blogspot.se

(Förlåt för att jag glömde ringa och sjunga, jag får ta igen det och sjunga dubbelt upp nästa år:D)

Barfotabarn

Igår spelade jag, Erika, Joel, Hanna, Gustaf, Elin, My, Stygge, Samme, Bubba och Anton brännboll vid pumpen. Efter en stund kom det massa fullt folk från en fest i pumphuset och ville vara med, så vi spelade en match mot dem (som vi självklart vann). Sen blev det fotboll, men då bangade nästan hela laget, så vi fick ställa upp med en 5 man stark formation. De andra var åtta, och spelade fotboll i korpen. Vi vann ändå, men det sliter lite att spela barfota faktiskt. Sen blev vi inbjudna till deras fest, det var trevligt.

Idag har jag varit i Stockholm hela dagen. Eller i alla fall nästan, vi började med att åka till Barkarby och shoppa, men jag var duktig och sparade alla pengar till flygbiljetter. Sen åkte vi till Bålstad och firade Nathalie som fyller 3 år. Det var supermys, jag borde också skaffa mig ett par tre ungar.

Nu sitter jag här och snart ska vi åka hem till Samme. Mat först. HEJHOPP!

Skyll på mig

Oj, vilken jävla dag det blev igår alltså. Först doktorn, han var konstig. Han sa att han inte såg nått fel på mitt hjärta, och att jag kunde börja träna igen, sen gick han utan att jag fick fråga någonting. Jag fattade inte ens om vi var klara eller inte. Men jag vet ju att det är nått fel, annars borde det ju inte kännas såhär?

Sen skulle jag åka till Kålgårn och träffa Erika, och krockade med bilen. Jag lever, tyskarna lever, men pappas bil är ganska demolerad. Ironiskt att det var precis på dagen en månad efter att jag tagit körkortet. Nu hoppas jag mest på att jag får behålla det, men av vad jag har läst så borde jag få det.


Nu blir det rapportplugg, ikväll blir det bad, brännboll och kubb med friends<3

Kom Kampsång

Erika, är det du som precis läst sjöjungfrun eller? Eller vem? SKRIV NAMN:D

Idag var en bra dag, det är somrigt ute och det börjar bli lättare i skolan. Tre grejer kvar nu bara. Två egentligen. En och en halv. Nått sånt. Men efter den här veckan ska det väl i alla fall vara slut på eländet. Då väntar bara 5 intensiva veckor med jobbjobbjobb, sen ska jag leva loppan:D

Idag kom domen dessutom, och åtalet ogillades, såklart. Min far är alltså oskyldig och en fri man, fast det var han ju iofs hela tiden:D

Dagens låttips måste faktiskt bli: Kom Kampsång med Lasse Lindh och Timo Räisänen. Det kan inte bli annat än underbart när man sätter ihop två genier.

Dusch nu, hejhopp

Looking back I see; I'm not the girl I used to be

Idag har jag, Hanna och My införskaffat våra Sundsvallsbiljetter, så nu blir det verkligen av:D Vi har även fixat bil så att vi tar oss upp, så det största problemet just nu är väl vart vi ska bo. Men det löser sig alltid.

På torsdag ska jag till doktorn, äntligen. Fast jag gruvar mig. Han kommer säkert bara säga att jag inte har nått fel på mig och så kommer jag få gå runt med den här skiten föralltid. Då tänker jag bli deprimerad och slå doktorn med en innebandyklubba i huvudet eller nått.


Nej, nu ska jag lägga mig och läsa tror jag. Jag har världens bästa bok. Olycksfågeln heter den. Läs.

Won't you be a friend of mine to remind me what is real?

How I wish I could surrender my soul;
Shed the clothes that become my skin;
See the liar that burns within my needing.
How I wish I'd chosen darkness from cold.
How I wish I had screamed out loud,
Instead I've found no meaning.

I guess it's time I run far, far away; find comfort in pain,
All pleasure's the same: it just keeps me from trouble.
Hides my true shape, like Dorian Gray.
I've heard what they say, but I'm not here for trouble.
It's more than just words: it's just tears and rain.

How I wish I could walk through the doors of my mind;
Hold memory close at hand,
Help me understand the years.
How I wish I could choose between Heaven and Hell.
How I wish I would save my soul.
I'm so cold from fear.