Gnäll
Ja, idag tänker jag bara gnälla i bloggen. Ni som inte orkar med gnäll kan ju sluta läsa här.
Jolly/Sportnick cup i helgen alltså. 17 dömningar och en domarfest. Dömningarna gick smärtfritt och förvånansvärt bra, men resten spårade väl ur lite. Inga fler detaljer, bara massa gnäll. Massa ångest och massa skam. Massa minnesluckor och ännu mer ångest. Varför? Julie, vi är sämst. Men, trots allt så kunde det vart värre. Jag försöker alltid tänka så, och på nått konstigt sätt går det alltid att hitta ett värre scenario. De allra flesta domarna är faktiskt hur gulliga som helst, roliga, trevliga och underbara. Vi hade tur som hade gott sällskap, och även om jag kommer att få höra dethär tills jag lägger pipan på hyllan för gott så vet jag att det är med glimten i ögat. Ni är faktiskt guld värda<3 Men jag skäms ändå. Mycket. kanske är lika bra så får jag lära mig nångång.
Jag kan ändå inte låta bli att vara bitter över att det måste gå såhär när det är med "nya" människor. Nåja, nya i den situationen i alla fall, utan mjukisbyxor och visselpipa. Varför gör jag inte bort mig nån random kväll på Etage inför mina vänner, som vet att jag inte är sån i vanliga fall?
Jag kanske bryr mig lite för mycket. Det kanske inte var så farligt. Vi skrattar nog åt det på nästa cup.
Jolly/Sportnick cup i helgen alltså. 17 dömningar och en domarfest. Dömningarna gick smärtfritt och förvånansvärt bra, men resten spårade väl ur lite. Inga fler detaljer, bara massa gnäll. Massa ångest och massa skam. Massa minnesluckor och ännu mer ångest. Varför? Julie, vi är sämst. Men, trots allt så kunde det vart värre. Jag försöker alltid tänka så, och på nått konstigt sätt går det alltid att hitta ett värre scenario. De allra flesta domarna är faktiskt hur gulliga som helst, roliga, trevliga och underbara. Vi hade tur som hade gott sällskap, och även om jag kommer att få höra dethär tills jag lägger pipan på hyllan för gott så vet jag att det är med glimten i ögat. Ni är faktiskt guld värda<3 Men jag skäms ändå. Mycket. kanske är lika bra så får jag lära mig nångång.
Jag kan ändå inte låta bli att vara bitter över att det måste gå såhär när det är med "nya" människor. Nåja, nya i den situationen i alla fall, utan mjukisbyxor och visselpipa. Varför gör jag inte bort mig nån random kväll på Etage inför mina vänner, som vet att jag inte är sån i vanliga fall?
Jag kanske bryr mig lite för mycket. Det kanske inte var så farligt. Vi skrattar nog åt det på nästa cup.
Kommentarer
Trackback