Det borde vara vi
Det är typsik skolstarts-tempo på Falu Fri just nu, vilket betyder att vi egentligen gör mycket mindre än vad vi borde, för att sedan få en enorm chock och stressa sönder oss runt jul ungefär. Efter två år är man väl insatt i karusellen, men ändå finns det inte mycket man kan göra för att påverka sin situation. Jag ska ändå försöka byta tid på datakunskapen som jag läser utöver det vanliga programmet för att få lite mindre att göra i period två, jag måste bara ta mig i kragen och komma in i vardagen igen först. Ibland tror jag att min hjärna fortfarande är kvar i Grekland, den orkar liksom inte tänka på allt plugg och alla träningar och all vardag. Jag kommer hela tiden på mig själv med att sitta och titta ut genom fönstret och tänka på nått helt annat när jag egentligen borde skriva om Semantik eller Källkritik.
Idag var jag faktiskt ledig. Eller ja, jag hade ingen lektion. Jag fyttstädade istället, och det var ju lagom kul. Nu är det i alla fall snart klart och det är dags att ta farväl av lägenheten. Lite tråkigt, men det får väl funka det med.
Nu ska jag snart köra ut min kära bror till sin flickvän i Kniva, sen bär det av till Lugnet och tre dömningar i Jolly cup. Det blir en helhelg igen, och jag är faktiskt riktigt peppad den här gången. Det ska bli kul att träffa alla igen och finslipa tekniken innan Stockholmsresan i november. Dessutom är det ju aldrig fel att tjäna pengar.
Åhh, jag är lite sentimental idag. Och lite arg. Och lite glad. Och lite nervös. Och lite alltmöjligt. Och nu måste jag visst åka. HEJ.