Festivalliv
Jaha, då var det över då. På det hela taget var det en bra festival, men nu är jag superförkyld, har ont i öronen, halsen, näsan och kan knappt prata. Men det är det väl värt antar jag. Det blev inget jobb idag men jag ska försöka pallra mig iväg imorgon, känns så elakt att vara hemma. På torsdag bär det av till Sundsvall och ännu en festivalhelg, får se om det kan hålla samma klass som P&L, och får se om jag kommer att orka hålla igång tre dagar till.
Torsdagen var väl festivalens bottennapp om man ska beskriva det med ett ord. Fick en mindre trevlig överraskning vilket förstörde kvällen lite. Dagens höjdpunkt var ändå Timos konsert som höjde stämningen en aning och också kvalificerar sig till en av festivalens bästa spelningar. Glädjen var total när Lasse Lindh gästade och de körde Kom Kampsång! Mina nya skor gick sönder, men det får det vara värt.
Om Torsdagen var den värsta dagen på länge så var Fredagen den bästa på otroligt länge. Den ligger väldigt högt upp på listan över de bästa dagarna i mitt liv. Kom in till Borlänge vid 17 tiden och förberedde mig för Lasse Lindhs spelning. När vi skulle gå dit hade de av någon mystisk anledning spärrat av stora delar av festivalområdet, så vi kunde inte ta oss fram till scenen där han skulle spela. Efter många om och men lyckades vi hitta en annan ingång och kom precis i tid till spelningen, som var helt underbar. Inte fullt lika mycket ös som på Timos spelning, men det kanske man inte kan kräva heller eftersom han inte är lika stor än. Efter spelningen kom han i alla fall ut och signerade åt alla som ville ha, och efter en stunds trängsel lyckades jag få hans autograf två gånger och en kram och en liten pratstund. Heeeelt sjukt.
När jag fått min dos av Lasse Lindh gick jag iväg en bit för att prata med Hanna i telefon, och vem går förbi? Jo, Timo Räisänen! Erika skriker på mig och jag springer fram till honom och får en kram av honom också. Ingen av oss har en penna på oss så det blir ingen autograf, men jag var glad ändå. Eller ja, jag var väl snarare i extas. Efter det blev det Billie The Vision And The Dancers och en del oväntad uppskattning från ett väldigt oväntat håll. Sen blev det Kent och jag tror vi kom i säng först runt 4.
Lördagen innebar festivalens sista dag och spelningar såsom Johnossi och Håkan Hellström. Jag var rusikgt trött men lyckades ändå klara av hela dagen, och natten. Kom tillbaka till campingen klockan 7 på söndagmorgonen och lyckades sova i två timmar innan det var dags att kliva upp och plocka ner tältet. Tog mig hem med bussen och sov ytterligare ett par timmar. Jag måste bli bättre på att sova nu i veckan om jag ska lyckas bli frisk och pigg till Sundsvall i helgen.
Nu ska jag sova. PUSS
Torsdagen var väl festivalens bottennapp om man ska beskriva det med ett ord. Fick en mindre trevlig överraskning vilket förstörde kvällen lite. Dagens höjdpunkt var ändå Timos konsert som höjde stämningen en aning och också kvalificerar sig till en av festivalens bästa spelningar. Glädjen var total när Lasse Lindh gästade och de körde Kom Kampsång! Mina nya skor gick sönder, men det får det vara värt.
Om Torsdagen var den värsta dagen på länge så var Fredagen den bästa på otroligt länge. Den ligger väldigt högt upp på listan över de bästa dagarna i mitt liv. Kom in till Borlänge vid 17 tiden och förberedde mig för Lasse Lindhs spelning. När vi skulle gå dit hade de av någon mystisk anledning spärrat av stora delar av festivalområdet, så vi kunde inte ta oss fram till scenen där han skulle spela. Efter många om och men lyckades vi hitta en annan ingång och kom precis i tid till spelningen, som var helt underbar. Inte fullt lika mycket ös som på Timos spelning, men det kanske man inte kan kräva heller eftersom han inte är lika stor än. Efter spelningen kom han i alla fall ut och signerade åt alla som ville ha, och efter en stunds trängsel lyckades jag få hans autograf två gånger och en kram och en liten pratstund. Heeeelt sjukt.
När jag fått min dos av Lasse Lindh gick jag iväg en bit för att prata med Hanna i telefon, och vem går förbi? Jo, Timo Räisänen! Erika skriker på mig och jag springer fram till honom och får en kram av honom också. Ingen av oss har en penna på oss så det blir ingen autograf, men jag var glad ändå. Eller ja, jag var väl snarare i extas. Efter det blev det Billie The Vision And The Dancers och en del oväntad uppskattning från ett väldigt oväntat håll. Sen blev det Kent och jag tror vi kom i säng först runt 4.
Lördagen innebar festivalens sista dag och spelningar såsom Johnossi och Håkan Hellström. Jag var rusikgt trött men lyckades ändå klara av hela dagen, och natten. Kom tillbaka till campingen klockan 7 på söndagmorgonen och lyckades sova i två timmar innan det var dags att kliva upp och plocka ner tältet. Tog mig hem med bussen och sov ytterligare ett par timmar. Jag måste bli bättre på att sova nu i veckan om jag ska lyckas bli frisk och pigg till Sundsvall i helgen.
Nu ska jag sova. PUSS
Kommentarer
Trackback