Sundsvall
I fredags åkte jag, Gustaf och Hanna till Sundsvall för att gräva guld på Gatufesten. Vi hade en mycket trevlig bilfärd upp innehållande anfall av hungriga skabbfåglar i Gävle, glasstappningar i Söderhamn och skräckfilms hallucinationer i Gnarp, som för övrigt måste vara världens ände. Det får Hosjö att likna Stureplan, och då är det illa. Vi kom i alla fall fram till Sundsvall vid fem-tiden, och började vår Hälsoresa med att äta pizza och dricka cider i en park. Vi hittade en toppenbra parkering uppe på ett berg med lagom gångavstånd från stan. Vi myste lite i gräset innan det var dags för Eskobar, som spelade inför ungefär 20 personer i spöregn. Efter det blev det lite mingel och muck med en bartender innan vi tillslut hamnade längst fram på The Ark. Det var sjukt, man blev helt mosad och dog typ 3000 gånger, men det var ändå helt underbart. Det blev - om möjligt - ännu underbarare när Mr Hellström gjorde ett gästspel och sjöng med Ola Salo i "Calleth you, cometh I". Hannas kväll blev gjord när Ola plockade upp hennes ros och satte den i håret. Efter konserten blev det ytterligare mingel med nyfunna vänner, sen ett par timmars sömn innan det var dags igen. Jag tappade bort mig totalt i Sundsvall när jag skulle hitta tillbaka bilen där jag hade låst in Gustaf, men efter många om och men lyckades jag hitta på Hanna och vi kunde med gemensamma kraftansträngningar ta oss tillbaka till parkeringen.
Hanna övergav oss vid lunchtid, men jag och Gustaf kämpade tappert vidare. Vi såg EMD, Amanda Jenssen och Håkan Hellström, sen hade vi talksession i bilen i väntan på Timo Räisänen. Vi sprang in i fredagens mingelvänner en snabbis, men dissade dem rätt snart, såg på Timos konsert och begav oss sedan tillbaka till bilen för att sova. Jag hade ångest över att vi skulle bli stalkade, så vi försökte desperat hitta en ny parkering mitt i natten, men det gick ju såklart inte. Så det var bara att bita ihop, blunda och tänka på nått annat. Och det gick ju faktiskt vägen.
Vi begav oss från Sundsvall ganska tidigt i förmiddags, så vi var hemma i skaplig tid fast att vi lyckades ta helt fel väg och fick åka mitt ute i nowhere i två timmar. Men så kan det gå. Nu är det i alla fall skönt att vara hemma även om det var en toppenbra helg. Totalt sett har vi i alla fall lärt oss att:
- Norrlänningar är sjukt stela
- Vi ska aldrig flytta till Gnarp
och
- Det behövs inga sensationellt stora händelser för att man ska kunna ha underbart kul med sina vänner.
Tack för den här helgen, Hanna och Gustaf!
Hanna övergav oss vid lunchtid, men jag och Gustaf kämpade tappert vidare. Vi såg EMD, Amanda Jenssen och Håkan Hellström, sen hade vi talksession i bilen i väntan på Timo Räisänen. Vi sprang in i fredagens mingelvänner en snabbis, men dissade dem rätt snart, såg på Timos konsert och begav oss sedan tillbaka till bilen för att sova. Jag hade ångest över att vi skulle bli stalkade, så vi försökte desperat hitta en ny parkering mitt i natten, men det gick ju såklart inte. Så det var bara att bita ihop, blunda och tänka på nått annat. Och det gick ju faktiskt vägen.
Vi begav oss från Sundsvall ganska tidigt i förmiddags, så vi var hemma i skaplig tid fast att vi lyckades ta helt fel väg och fick åka mitt ute i nowhere i två timmar. Men så kan det gå. Nu är det i alla fall skönt att vara hemma även om det var en toppenbra helg. Totalt sett har vi i alla fall lärt oss att:
- Norrlänningar är sjukt stela
- Vi ska aldrig flytta till Gnarp
och
- Det behövs inga sensationellt stora händelser för att man ska kunna ha underbart kul med sina vänner.
Tack för den här helgen, Hanna och Gustaf!
Kommentarer
Trackback